Sakta men säkert..
Efter några dagar av smärta börjar jag sakta men säkert att må lite bättre. Kristofer sa alldeles nyss att det var skönt att få se mig glad igen. Jag har haft rejält ont i magen, så ont att jag legat som ett litet barn i fosterställning och gråtit. I måndagskväll så ringde vi 1177 som tyckte att vi skulle åka in för en bedömning då det kan vara olika saker just i magen som kan ge smärta. Vi klockan tio på kvällen var vi vid KSS och vid 06.00 på morgonen åkte vi därifrån utan att ha fått svar på vad det kunde vara för något men jag blev undersökt så det kunde ju inte vara något livshotande iallafall. Och även om kroppen är långt ifrån helt återställd känns det iallafall som att det går mot rätt väg.
Så det har inte hänt så mycket här sedan dess alltså mer än att ha ont.
Kristofer har varit min klippa och gjort allt för att jag ska må bra. Det kändes skönt att han var med mig hela tiden på sjukhuset och jag är väldigt tacksam att få leva tillsammans med en sådan fin människa. Och snart ska jag ju få bli hans fru med! 😍
Min fina fästman tillsammans med sitt band, White Water Stringband.
