Ännu en dag
Efter en natt utan någon större sömn tackvare att jag fick hostattaker när jag lade mig ner vaknade jag allt annat än utvilad. Jag börjar bli rätt så less på denna förkylning eller vad det nu är för något. Till nästa vecka ska jag vara frisk. Finns alldeles för mycket som behövs göra så väl privat som på jobbet.
Min dag hittills idag har bestått av en massa serie-tittade. Just nu är det CSI:Miami som gäller. Vilket är helt okej, crime-nörd som jag är. Jag gillar det flesta crime/thriller-baserade serier, inhemska som utlänska. Min absoluta favorit alla katogorier är helt klart Criminal Minds. Jag vet att säsong 11 precis har börjats visa på kanal 5 men då jag gärna vill kunna se serien i min egen takt väljer att vänta på den tills den kommer ut på Netflix. Tillbaka till min dag hemma i sjuksängen/soffan. Förutom att titta på när Horatio löser mordgåtor sitter jag på Blocket och drömmer om en hund. Och det är jag inte ensam om, då Kristofer har sedan vi flyttade ihop tjatat om att han så gärna vill ha en hund en dag.
Vem vill inte ha en hund? Men jag som gammal hundägare vet vad det innerbär och har varit motståndare till att vi ska skaffa hund, tills nu, när vi äntligen har lyckats få till ett liv, där en hund får plats, och kan vara med oss länge. Efter att ha behövt placera om min vän & kärleken, Theo, har jag verkligen haft svårt att tänka mig en "ny" hund i mitt liv. Sanningen är den att jag önskade av hela mitt hjärta att Theo skulle vara en naturlig del av min vardag. Men jag har turen som får ha henne på besök ibland.
Vi har pratat väldigt mycket om raser här hemma. Jag som hundmänniska, med erfaranheter kunde ibland bli lite lätt frusterad på Kristofers grunder till val av ras. Han kom ofta med raser som krävde så väl pälsvård som extra mycket mentalträning, i början. Men nu har han insett vad det faktiskt krävs med vissa raser och att det ska fungera för oss och vårt liv, att kunna ge den hund som flyttar hem till oss, det den behöver.
Min drömras är fortfarande Portugisisk vattenhund! Men pudel är en ras jag känner till väl och jag älskar den rasen. Svärmor har kärat ner sig i Cockerpoo, och de är verkligen helt bedårande om än lite otrimmad för min smak ibland. Vi har bestämt oss här hemma att en hund av den lite mindre storleken är att föredra men inte för liten. Jag är riktigt sugen på en mellanpudel, gärna brun, men dessa är inte helt lätt att få tag på. Ibland funderar jag på blandras men jag har verkligen två sidor där. Skulle jag dock finna en blandras med en uppfödare som har ett syfte en mening med sin kull, så är jag inte den som är den. Vi får se hur det hela slutar helt enkelt.
Sedan har vi ju våra små kaninisar här hemma. Två väldigt brunstiga kaniner just nu. Agnes tyckte jag såg lite extra snygg ut i min sjuklook och ville bli lite väl närgången. Hon har verkligen fått humör den tjejej! Annars är hon ju den "lugna" av dom två. Kajsa däremot har blivit en riktigt liten kelgris och så fort vi börjar klappa på henne lägger hon sig ner som en padda och pöser ut, kisar lite lätt med ögonen och ser väldigt nöjd ut. För engångs skull. Annars kan den kaninen konsten att se missnöjd, stött eller sur ut. Hon är verkligen en egen karaktär. Och hon skulle inte se mindre sur ut om vi skaffar hund, det kan jag lova. Agnes däremot gillar när vi får besök av Theo. Hon är lite mer cool av sig än Kajsa. Kajsa kör på "bättre att fly än illa fäktas".
Jag har länge, med betoning på länge, tänkt mig använda mig av Kristofers systemkamera, för att få finare bilder, och lära mig ta finare bilder. Till bland annat bloggen. Måste bara hitta batteriladdaren först. Och bli frisk så att jag orkar ut för att fota. Finns så mycket fint här i stan att föreviga.
