Inte en räkmacka precis
Nu har jag varit riktigt dålig på att uppdatera, tanken finns där men kommer det något emellan som brist på ork. Det har hunnit gå äver en vecka sedan jag var här inne och lämnade en liten notis. Förra veckan var (till mitt försvar) fullbokad med sena möten och annat efter jobbet. Att bli superförkyld på det hjälpte inte riktigt. Men jag bet ihop och arbetade hela veckan för att på fredagen åka till Örbyhus och Sofie. Men det höll på att gå riktigt tokigt redan vid starten av min resa. Jag gick i god tid till stationen och ställde mig för att vänta på tåget. Står och kikar på tågtavlan, tog mot Göteborg. Inte förrän tåget skulle komma in till perrongen kommer jag på att jag ska ju med tåget mot Stockholm. Springer ner för trappan och upp på nästa perrong och precis då kommer tåget. Får skylla på att det var fredag eftermiddag och jag var riktigt trött och sliten. Tåget kommer i tid till Enköping där jag byter till buss mot Uppsala. Bussen kommer i tid för att hämta upp oss men blir ca. 10 minuter försenad in till Uppsala och det var ungefär de 10 minuterna jag hade på mig att ta mig till sista tåget. Tur att jag visste hur jag skulle springa för jag hann precis med tåget. Kan erkänna att jag svor en hel del i mitt huvud det sista meterna som bussen körde innan den stannade vid stationen. Men det gick som tur var bra som sagt.
Framme hos Sofie blev det inte så sent då vi båda var rätt trötta och vi somnade relativt tidigt. Vilket gjorde att vi kom upp ganska tidigt på lördagen. Sofie tog en morgonpromenad med Lacke (jag hann inte riktigt vakna innan de hade hunnit ut) och efter det åt vi en god frukost. Tog det ganska lugnt innan vi bestämde oss för att ta en promenad. Vi hade redan tidigare pratat om att vi skulle ta oss till den gård där min mormor och morfar bodde på när jag var liten (dom flyttade därifrån när jag var 12år). Jag var ganska säker på vägen trots att det var flera år sedan jag var där sist. Men vi hittade dit och det hade verkligen förändrat, men inte särskilt konstigt. Sedan blir det lite märkligt att besöka platser där du har tydliga barndomsminnen ifrån, i vuxen ålder, saker och ting får helt andra perspektiv. Men riktigt roligt att gå förbi där. Vi hittade sedan en väg tillbaka som gick fortare och var riktigt mysig att gå. Där får vi gå i sommar med hundarna.
Eftermiddagen blev riktigt lugn hos Sofie då jag nog hade lite feber och kände mig trött/slö. Men det passade ganska bra för då kunde Sofie fixa lite med bilder som hon ville framkalla. Till lunch gjorde vi riktigt lyxiga räkmackor. Något vi hade bestämt redan på min möhippa att vi skulle äta. Gott var det!
Ett avsnitt av Ghost whisperer hann vi med innan vi gjorde vego-tacos till middag. Vi satt och åt länge vilket kändes mysigt och rogivande. Sedan var det dags för mello-final som vi kollade lite halvt ointresserade på. Den där riktiga mello-feelingen kommer aldrig riktigt hos mig. Frans låt är bra men kanske inget jag tycker kommer ha en chans i Eurovision (och ja jag röstade på något annat).
På söndagen hann vi inte med så mycket mer än frukost innan jag skulle börja min resa hemåt. Den gick väldigt smärtfritt, inga problem med några byten. Däremot hade jag svårt att sitta på ett tåg flera timmar. Väl hemma igen hämtade Kristofer upp mig och vi åkte för att handla mat på Ica. På vägen hem svängde vi förbi svärföräldrarna för att säga Hej, de har varit bortresta så vi ville se hur de hade haft det. Blev även lite hundprat.
Den goda räkmackan!
